Vilket uppdrag har journalistiken idag? Finns det uppdrag som kan tolkas annorlunda av olika medier? Journalistikens roll kommer den förändras eller har den redan förändrats..?
Boken The Elements of Journalism skriven av Kovach & Rosenstiel, sammanställer journalisters syn på på yrket och fastställer olika principer som medborgarna ska kunna förvänta sig av en journalist. Sannigen för mig är den att det finns en stor gråzon som omfattar dessa principer. Läsare, åhörare med andra har enligt mig förändrat situationen för journalister där yrket blivit mer abstrakt och komplex. En punkt beskriver hur journalisten ska visa lojalitet mot medborgaren. Frågan är hur förutsättningarna för objektivitet beskrivs då du som journalist blir anställd på ett korrupt företag som ger dig den lön du behöver.
Den tredje makten är ett begrepp som ofta används för att beskriva journalistiken. Det granskande organet som ska förmedla sanning till människor. Här ser jag ett ytterligare problem som Kovach & Rosendtiel tar upp i sin bok, där individen själv kan välja vad som är sanning. Tekniken idag möjliggör olika sanningar. Vad är sanning? Irak kriget fick otroliga proportioner när media målade upp USA som hjältar och Irak som fienden. Det jag berättar är det verkligen din sanning?
Kovach och Rosendtiel beskriver journalistiken som en otrolig viktig del av samhället. Den bidrar med information som skapar demokrati och att människor kan leva självständigt. Boken beskriver också en annan veklighet där journalistiken kommit att bli mer vinstdrivande. Lockande läsning om oseriösa ämnen istället för det viktiga blir ett hot mot den sjunde principen: It must strive to make the significant interesting and relevant. Den säger alltså att god publicitet ska stå över ekonomisk vinst publicitet där medborgarna är arbetsgivaren.
Den sjätte punkten tycker jag är intressant: It must provide a forum for public criticism and compromise. Alltså att utgöra ett forum för kritik. Återigen tycker jag att vi kommer tillbaka till punkt ett där det finns tusentals olika forum, chatrum, tidningar osv. . Självklart är det viktigt att människor har en fri åsikt och inte blir passiva åskådare men vem bestämmer vilka som blir synliga och hörda?
Den ökade kommersialiseringen anser jag är det stora hotet mot bra journalistik. Återigen är det förutsättningarna som gör att den journalistiska världen blir lidande och tvingas bryta mot de journalistiska principer som beskrivs av Kovach & Rosenstiel.
Att journalistiken är och kommer att vara objektiv tvivlar jag inte. Att det finns medier som kommer tillbringa tid till att förvränga människors uppfattningar tvivlar jag inte heller på. Något jag däremot tvivlar på är att den professionella journalistiken förblir stark och om den försvinner begravs principerna i all evighet i The Elements of Journalism.
// Stellan
måndag 5 januari 2009
måndag 8 december 2008
Ett journalistiskt skifte
Under den senaste tiden har de sociala medierna (internetforum, bloggar, wikier m.m.) blivit mer synlig på landets medieredaktioner. Betydelsen innebär att nyhetsrapporteringen blivit mer dynamisk och sker i stor utsträckning av människor som funnits nära den aktuella händelsen. Främst tänker jag på den direkta respons av verkligheten som skådas av kommunikativa varelser. Tillsammans med tekniken och dess konvergens medverkar "Det sociala utanförskapet" till ett journalistiskt skifte.
Vissa saker lär man sig bara genom att själv delta. Samma tror jag gäller den traditionella journalistiken som måste följa den nya utvecklingen och delta aktivt genom att samverka. När en reporter skriver en artikel är den ofta statisk. Vanligtvis händer inget med artikeln förutom att den publiceras och att den har en början och ett slut. Nya medier så som bloggar har till skillnad från en tidning inget slut. Det publicerade, tankarna och åsikterna ligger kvar och närsom helst kan de avvisas eller återkomma.
Det är det sociala som förändrats där konsumenter också är producenter och kräver delaktighet. Det som sällan diskuteras är att förändringen också påverkar dem som skriver. Texter som inbjuder till en öppen dialog blir levande och skribenten tillåts vara dynamisk. Förändringen har enligt mig varit revolutionerande då TV och tidningsnyheter känns irrelevanta. Ett nytt krav på en intressant nyhet är att man själv ska vara delaktig, inte i den direkta händelsen utan i dialogen om händelsen. Traditionella medier tvingas anpassa sin verksamhet, något som som känns som en omöjlighet då de sociala medierna erbjuder större attraktion för rapportering av nyheter.
Nya sociala medier ger ögonvittnesskildringar i realtid. När terrorattackerna ägde rum under natten i Bombay blev Tvitter en viktig nyhetskälla. Vilken tidning kan snabbare ge samhället information om världen än de sociala medierna? Problemet med den traditionella journalistiken blir att vinna tillbaka den publik som krävs för att bedriva en vinstgivande verksamhet. Ett annat problem är att människor idag bryr sig mindre om den traditionella produkten och rentav anser att man klarar sig alldeles utmärkt utan den.
Det finns många synsätt på den förändring som ägt rum under de senaste åren. Det negativa kan bli att framtiden inte tillåter DN vid frukostbordet. Det positiva är att journalistiken inte blir toppstyrd och förmedlar korrekta och framförallt snabba nyheter med hjälp av mångfald. Den omedelbara rapporteringen och det dynamiska skrivandet blir vägen till tvåvägskommunikation som tydligen saknats. Vissa ser detta som en narcissistisk utveckling. Den handlar ju om graden av engagemang och idag blir vi allt fler som vill vara med och diskutera de frågor som vi tycker är viktiga.
Hittills har det varit precis tvärtom. En stor nyhet har alltid definierats utifrån närheten. Idag definieras den stora nyheten utifrån delaktigheten...
// Stellan
Vissa saker lär man sig bara genom att själv delta. Samma tror jag gäller den traditionella journalistiken som måste följa den nya utvecklingen och delta aktivt genom att samverka. När en reporter skriver en artikel är den ofta statisk. Vanligtvis händer inget med artikeln förutom att den publiceras och att den har en början och ett slut. Nya medier så som bloggar har till skillnad från en tidning inget slut. Det publicerade, tankarna och åsikterna ligger kvar och närsom helst kan de avvisas eller återkomma.
Det är det sociala som förändrats där konsumenter också är producenter och kräver delaktighet. Det som sällan diskuteras är att förändringen också påverkar dem som skriver. Texter som inbjuder till en öppen dialog blir levande och skribenten tillåts vara dynamisk. Förändringen har enligt mig varit revolutionerande då TV och tidningsnyheter känns irrelevanta. Ett nytt krav på en intressant nyhet är att man själv ska vara delaktig, inte i den direkta händelsen utan i dialogen om händelsen. Traditionella medier tvingas anpassa sin verksamhet, något som som känns som en omöjlighet då de sociala medierna erbjuder större attraktion för rapportering av nyheter.
Nya sociala medier ger ögonvittnesskildringar i realtid. När terrorattackerna ägde rum under natten i Bombay blev Tvitter en viktig nyhetskälla. Vilken tidning kan snabbare ge samhället information om världen än de sociala medierna? Problemet med den traditionella journalistiken blir att vinna tillbaka den publik som krävs för att bedriva en vinstgivande verksamhet. Ett annat problem är att människor idag bryr sig mindre om den traditionella produkten och rentav anser att man klarar sig alldeles utmärkt utan den.
Det finns många synsätt på den förändring som ägt rum under de senaste åren. Det negativa kan bli att framtiden inte tillåter DN vid frukostbordet. Det positiva är att journalistiken inte blir toppstyrd och förmedlar korrekta och framförallt snabba nyheter med hjälp av mångfald. Den omedelbara rapporteringen och det dynamiska skrivandet blir vägen till tvåvägskommunikation som tydligen saknats. Vissa ser detta som en narcissistisk utveckling. Den handlar ju om graden av engagemang och idag blir vi allt fler som vill vara med och diskutera de frågor som vi tycker är viktiga.
Hittills har det varit precis tvärtom. En stor nyhet har alltid definierats utifrån närheten. Idag definieras den stora nyheten utifrån delaktigheten...
// Stellan
fredag 7 november 2008
Lasermannen
Jag har läst boken ”Lasermannen” av Gellert Tamas. Det är en historia om Sverige som skildrar en ny sorts kriminalitet som växte sig stark under början av 1990-talet. Det är också en berättelse om en man som skjuter människor med utländsk härkomst där polisarbetet, politikernas synsätt och mediebevakningen hamnar i handlingens centrum.
Boken är en skönlitterär berättelse om John Ausonius ”Lasermannen” men beskrivs som en historia även då jag fortfarande tycker den är en del av verkligheten. Kanske är detta ett synligt sätt för oss läsare att känna på den ”nya journalistiken”, att man blandar traditionell journalistisk med skönlitterär berättarteknik.
Författarens frihet att hitta på historier i all ära… Men berättelser som baseras på en verklig händelse blir som journalistiken, verklig och verklighetstroget. Problemet med att utge sig för att vara objektiv bortfaller då jag funderar över innehållet. Det oundvikliga gör sig synligt, då det inte finns något objektivt. Det subjektiva tar över i vad som valts in och bort från det litterära verket.
Det kan ses som en enorm fördel att journalistiken blir litterär så länge som den håller sig inom ramen av verklighet. Den får därmed inlevelse, dramatik och dragningskraft. När litteratur däremot blir journalistisk är dilemmat att den alltid nästan måste vara verklig för att behålla sin attraktion.
Lasermannen är inte bara en berättelse. Vi träffar också en person som levde i en värld med övertygelsen om det han gjorde var gott. Svensk politik blev mer och mer främlingsfientlig och ”Ny demokrati” etablerade sig. Kanske var detta en omedveten start på det ”Monster” som med en vriden uppfattning spred skräck bland Stockholms invånare.
Mediebilden var att Ausonius var ett ”monster” som regerade i Sveriges huvudstad. Boken berättar att monstret ”människan” hade en barndom med vänner och familj men oturen gjorde att han råkade komma snett i livet. Kanske är det friheten i den nya journalistiken som får oss att känna en viss medkänsla, av ett oförlåtligt beteende, ur bokens skildring av Lasermannen.
Boken försvinner in i kriminella personligheter och dess offer, politiker och poliser. Den största styrkan är att berättelsen handlar om något större än bara ett odjur; att Sverige också befinner sig i en omtumlande tid.
Boken greppar tag i individer och sätter färg på verkligheten och enligt mig är det ett bra sätt att ge berättelsen en nyans av inlevelse och trovärdighet.
Boken är en skönlitterär berättelse om John Ausonius ”Lasermannen” men beskrivs som en historia även då jag fortfarande tycker den är en del av verkligheten. Kanske är detta ett synligt sätt för oss läsare att känna på den ”nya journalistiken”, att man blandar traditionell journalistisk med skönlitterär berättarteknik.
Författarens frihet att hitta på historier i all ära… Men berättelser som baseras på en verklig händelse blir som journalistiken, verklig och verklighetstroget. Problemet med att utge sig för att vara objektiv bortfaller då jag funderar över innehållet. Det oundvikliga gör sig synligt, då det inte finns något objektivt. Det subjektiva tar över i vad som valts in och bort från det litterära verket.
Det kan ses som en enorm fördel att journalistiken blir litterär så länge som den håller sig inom ramen av verklighet. Den får därmed inlevelse, dramatik och dragningskraft. När litteratur däremot blir journalistisk är dilemmat att den alltid nästan måste vara verklig för att behålla sin attraktion.
Lasermannen är inte bara en berättelse. Vi träffar också en person som levde i en värld med övertygelsen om det han gjorde var gott. Svensk politik blev mer och mer främlingsfientlig och ”Ny demokrati” etablerade sig. Kanske var detta en omedveten start på det ”Monster” som med en vriden uppfattning spred skräck bland Stockholms invånare.
Mediebilden var att Ausonius var ett ”monster” som regerade i Sveriges huvudstad. Boken berättar att monstret ”människan” hade en barndom med vänner och familj men oturen gjorde att han råkade komma snett i livet. Kanske är det friheten i den nya journalistiken som får oss att känna en viss medkänsla, av ett oförlåtligt beteende, ur bokens skildring av Lasermannen.
Boken försvinner in i kriminella personligheter och dess offer, politiker och poliser. Den största styrkan är att berättelsen handlar om något större än bara ett odjur; att Sverige också befinner sig i en omtumlande tid.
Boken greppar tag i individer och sätter färg på verkligheten och enligt mig är det ett bra sätt att ge berättelsen en nyans av inlevelse och trovärdighet.
fredag 3 oktober 2008
Blogguppgift B: Namnpublicering eller ej?
Skall de etiska reglerna brytas om brott kan förhindras?
Varje gång en tragisk händelse inträffar fylls jag av smärtsamma och djupa tankar. Tankarna för mig tillbaka till den tiden då jag fortfarande var barn, då världen antingen var svart eller vit. Men som vad gör mest ont är inte att världen kan vara svart eller vit utan att människan väljer hur den ska vara.
Ibland när jag ser samhället ur andras ögon kan jag inte förstå hur min egen syn kan vara så snedvriden. Oavsett tragedi, skottlossningen i Finland eller Englas berövande, så kommer drogen aldrig att försvinna. Den drog som gör att människor handlar fel istället för att bidra till att skapa ett tryggt och säkert samhälle.
Om det finns instanser som kan trygga världen borde då inte alla individer tycka lika, i en för mig, väldigt viktig fråga?
Debatten om huruvida människor skall exponeras i medierna väcker stora åsikter då det alltid tycks finnas flera sidor på vad som är korrekt. Enligt etiska regler måste massmedierna överväga noga publicitet som kan kränka och avstå från sådan som inte är av allmänintresse som kräver offentlig belysning. Frågan som jag ställer mig är "vad är ett allmänintresse"? Medierna måste också ge korrekta nyheter men där uppstår en paradox! Vad är korrekta nyheter i dagens kommersiella samhälle?
Många anser att mordet på Engla kunde förhindrats. Om Anders Eklunds namn publicerats tidigare hade samhället inte tillåtit sina familjer, som i Englas fall, att cykla hem ensam då Anders redan var misstänkt för mordet på Pernilla Hellgren. Kanske hade skottdramat i Finland också kunnat förhindrats då misstankar riktades redan dagen innan tragedin. Kan inte detta uppfattas som av allmänt intresse?
Min åsikt må vara fel men när världen utsätts för hot borde någon skrika till. Samma åsikt delar jag när individen själv kan vara hotad och brott kan förebyggas. Om konkret fakta finns som inte kränker men som hjälper borde den avslöjas.
Jag anser att fler varningsklockor bör ringa för de illegala brotten är som en drog, de slutar aldrig...
Varje gång en tragisk händelse inträffar fylls jag av smärtsamma och djupa tankar. Tankarna för mig tillbaka till den tiden då jag fortfarande var barn, då världen antingen var svart eller vit. Men som vad gör mest ont är inte att världen kan vara svart eller vit utan att människan väljer hur den ska vara.
Ibland när jag ser samhället ur andras ögon kan jag inte förstå hur min egen syn kan vara så snedvriden. Oavsett tragedi, skottlossningen i Finland eller Englas berövande, så kommer drogen aldrig att försvinna. Den drog som gör att människor handlar fel istället för att bidra till att skapa ett tryggt och säkert samhälle.
Om det finns instanser som kan trygga världen borde då inte alla individer tycka lika, i en för mig, väldigt viktig fråga?
Debatten om huruvida människor skall exponeras i medierna väcker stora åsikter då det alltid tycks finnas flera sidor på vad som är korrekt. Enligt etiska regler måste massmedierna överväga noga publicitet som kan kränka och avstå från sådan som inte är av allmänintresse som kräver offentlig belysning. Frågan som jag ställer mig är "vad är ett allmänintresse"? Medierna måste också ge korrekta nyheter men där uppstår en paradox! Vad är korrekta nyheter i dagens kommersiella samhälle?
Många anser att mordet på Engla kunde förhindrats. Om Anders Eklunds namn publicerats tidigare hade samhället inte tillåtit sina familjer, som i Englas fall, att cykla hem ensam då Anders redan var misstänkt för mordet på Pernilla Hellgren. Kanske hade skottdramat i Finland också kunnat förhindrats då misstankar riktades redan dagen innan tragedin. Kan inte detta uppfattas som av allmänt intresse?
Min åsikt må vara fel men när världen utsätts för hot borde någon skrika till. Samma åsikt delar jag när individen själv kan vara hotad och brott kan förebyggas. Om konkret fakta finns som inte kränker men som hjälper borde den avslöjas.
Jag anser att fler varningsklockor bör ringa för de illegala brotten är som en drog, de slutar aldrig...
fredag 19 september 2008
Blogginlägg A: Nyhetsvärdering
Styr strategi dagens nyheter?
Dagens nyhetsmedier utgör en stor plattform för kommunikation där händelser runt om i världen värderas olika. Jag vill uppmärksamma själva värderingen i nyheten och problematisera vad som gör olika nyheter viktigare än andra.
Orkanen Gustav som dragit in över USA har skapat stora rubriker i media även då ingen människa kommit till skada. Samtidigt drabbades Kina av en jordbävning som gjorde att 100 000 människor blivit hemlösa och Indien skakades av sin värsta översvämning på 50 år. Tre förödelser där orkanen Gustav förmodligen var den minst allvarliga men fått störst medialt utrymme. Varför?
Principerna om närhet säger att en händelse är mer intressant för läsarna om den ligger nära i tiden, rummet och deras egen livssituation. När orkanen Gustav var på väg mot USA redovisar media inte bara fakta utan också sådant som kan inträffa, en konfrontation, då Gustav satte presidentvalet i fara. Nyheter som vi människor enkelt kan identifiera sig med skapar engagemang, då valet av president i USA, påverkar oss i Sverige. Vi läsare vill ta del av det som känns mest aktuellt i sammanhanget och media hjälper oss läsare att förenkla händelsen så att en person eller en viss händelse kommer i centrum.
Dagens samhälle domineras av media då nyheter skapas för att höja attraktionsvärdet. Att tilltala publiken med attraktiva nyheter känns som en enormt viktigt del då många medier idag är kommersiella och strävar efter att tjäna stora pengar. Andra massmedia (konkurrenter) kommer att publicera samma nyheter och därför tror jag att flexibilitet, effektivisering och snabbhet också kan styra värdet av en nyhet.
Konkurrensen påverkar nyhetsrapporteringen men också vad man väljer att ta in. Det gäller att synas och höras för att få läsare. Makthavare som är mediekunniga kan därför utnyttja medierna genom att få dem att värdera en händelse högt och på så sätt föra ut ett visst budskap. Man brukar säga att varje nyhet passerar en gate som fungerar som ett filter över vad som hamnar i media. Orkanen Gustav kan därför vara en av många nyheter som fått stort intresse av media när det egentligen bara handlar om teater.
...en stor fråga. vem har makten, medierna eller händelsen? utan dem finns ingen nyhet....
Signerat / Stellan
Dagens nyhetsmedier utgör en stor plattform för kommunikation där händelser runt om i världen värderas olika. Jag vill uppmärksamma själva värderingen i nyheten och problematisera vad som gör olika nyheter viktigare än andra.
Orkanen Gustav som dragit in över USA har skapat stora rubriker i media även då ingen människa kommit till skada. Samtidigt drabbades Kina av en jordbävning som gjorde att 100 000 människor blivit hemlösa och Indien skakades av sin värsta översvämning på 50 år. Tre förödelser där orkanen Gustav förmodligen var den minst allvarliga men fått störst medialt utrymme. Varför?
Principerna om närhet säger att en händelse är mer intressant för läsarna om den ligger nära i tiden, rummet och deras egen livssituation. När orkanen Gustav var på väg mot USA redovisar media inte bara fakta utan också sådant som kan inträffa, en konfrontation, då Gustav satte presidentvalet i fara. Nyheter som vi människor enkelt kan identifiera sig med skapar engagemang, då valet av president i USA, påverkar oss i Sverige. Vi läsare vill ta del av det som känns mest aktuellt i sammanhanget och media hjälper oss läsare att förenkla händelsen så att en person eller en viss händelse kommer i centrum.
Dagens samhälle domineras av media då nyheter skapas för att höja attraktionsvärdet. Att tilltala publiken med attraktiva nyheter känns som en enormt viktigt del då många medier idag är kommersiella och strävar efter att tjäna stora pengar. Andra massmedia (konkurrenter) kommer att publicera samma nyheter och därför tror jag att flexibilitet, effektivisering och snabbhet också kan styra värdet av en nyhet.
Konkurrensen påverkar nyhetsrapporteringen men också vad man väljer att ta in. Det gäller att synas och höras för att få läsare. Makthavare som är mediekunniga kan därför utnyttja medierna genom att få dem att värdera en händelse högt och på så sätt föra ut ett visst budskap. Man brukar säga att varje nyhet passerar en gate som fungerar som ett filter över vad som hamnar i media. Orkanen Gustav kan därför vara en av många nyheter som fått stort intresse av media när det egentligen bara handlar om teater.
...en stor fråga. vem har makten, medierna eller händelsen? utan dem finns ingen nyhet....
Signerat / Stellan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
