Skall de etiska reglerna brytas om brott kan förhindras?
Varje gång en tragisk händelse inträffar fylls jag av smärtsamma och djupa tankar. Tankarna för mig tillbaka till den tiden då jag fortfarande var barn, då världen antingen var svart eller vit. Men som vad gör mest ont är inte att världen kan vara svart eller vit utan att människan väljer hur den ska vara.
Ibland när jag ser samhället ur andras ögon kan jag inte förstå hur min egen syn kan vara så snedvriden. Oavsett tragedi, skottlossningen i Finland eller Englas berövande, så kommer drogen aldrig att försvinna. Den drog som gör att människor handlar fel istället för att bidra till att skapa ett tryggt och säkert samhälle.
Om det finns instanser som kan trygga världen borde då inte alla individer tycka lika, i en för mig, väldigt viktig fråga?
Debatten om huruvida människor skall exponeras i medierna väcker stora åsikter då det alltid tycks finnas flera sidor på vad som är korrekt. Enligt etiska regler måste massmedierna överväga noga publicitet som kan kränka och avstå från sådan som inte är av allmänintresse som kräver offentlig belysning. Frågan som jag ställer mig är "vad är ett allmänintresse"? Medierna måste också ge korrekta nyheter men där uppstår en paradox! Vad är korrekta nyheter i dagens kommersiella samhälle?
Många anser att mordet på Engla kunde förhindrats. Om Anders Eklunds namn publicerats tidigare hade samhället inte tillåtit sina familjer, som i Englas fall, att cykla hem ensam då Anders redan var misstänkt för mordet på Pernilla Hellgren. Kanske hade skottdramat i Finland också kunnat förhindrats då misstankar riktades redan dagen innan tragedin. Kan inte detta uppfattas som av allmänt intresse?
Min åsikt må vara fel men när världen utsätts för hot borde någon skrika till. Samma åsikt delar jag när individen själv kan vara hotad och brott kan förebyggas. Om konkret fakta finns som inte kränker men som hjälper borde den avslöjas.
Jag anser att fler varningsklockor bör ringa för de illegala brotten är som en drog, de slutar aldrig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mikael,
Visst finns många likheter mellan barnets verklighets uppfattning och den bild vi kan få av verkligheten om den grundas på löpsedlarna ...
När jag läser dina funderingar om huruvida det skulle vara rätt att publicera för att undvika brott, så associerar jag till resonemangen om konsekvensneutralitet. Det innebär ju att man aldrig ska publicera något i ett visst syfte, för att skapa positiva eller negativa följder. Den enda hänsyn man ska ta är om det är sant eller relevant. Vad tror du om det?
Du avslutar med ett upprop om att "de illegala brotten är som en drog". en liten undran: finns det brott som inte är illegala?!
/Mia språkpolis
Hej Micke!
Fnissade lite åt samma sak som språkpolisen Mia redan påpekat... Hur som helst så håller jag med dig, i alla fall rent moraliskt. Jag tycker att man ska göra vad man kan för att förhinda en olycka eller ett brott som privatperson, och därför borde väl medierna också göra det. MEN samtidigt är väl inte det riktigt medias roll. Om media blir en kanal för att förutse brott skulle det förmodligen spåra ur och vi skulle bombarderas med varningsflaggor om ditten och datten. Frågan är bara var man ska dra gränsen. När är namnpubliceringen rätt och när är det fel? Svaret kanske finns i vårt eget samvete?
Hälsningar Annika
Tjena Mikael!
Grymt bra skrivet!
Ja, vad lätt allt skulle vara om världen bara var svart och vit. Tyvärr är ju så inte fallet.
Ang namnpublicering tycker jag faktiskt att man bör vara mycket restriktiv med att publicera namn på icke dömda. Det är fruktansvärt för dem om de är oskyldiga. Hur många figurerade egentligen i samma utredning som Eklund? Genom att publicera deras namn skulle man förstöra livet för en massa människor.
Skicka en kommentar